Klockan är 00:50:41 men kommer antagligen va något annat när jag är klar med detta inlägg. Det är ramadan idag/imorgon. Det är söndag idag/imorgon. Men just nu, ju nu har min ångest dämpat sig, och jag känner att trycket har lättat.

 

Just nu, vi glömer ofta att leva i nuet. Vi vill alltid tänka på vad som kommer hända imorgon att vi glömmer leva. Men som den person jag är vill jag alltid ha ett mål, något att sträva emot, något att se fram emot. Det gör mig glad, eller i alla fall mindre ledsen.