Vacker. Så jävla vacker och sann. Jag har läst boken ett dussin tal gånger och gråter alltid lika mycket och blir alltid lika imponerad över hur författaren faktiskt kan ger oss en sann bild på hur livet är. Vi dör och så är det bara, ävenf ast det skrämmer skiten ur mig.

 

Idag har jag i alla fall sett på filmen på bio. Och jag kan inte säga att jag blev besviken för det blev jag inte. Efter att ha läst boken och verkligen delat känslor med karaktärerna så blir inte filmen lika känslosam tycker jag. Alla satt i biosalongen och grät fröutom jag. Självklart ville jag gråta för att visa att jag inte är känslokall men jag finner det extremt svårt att gråta framför folk eller gråta på grund av en film. Men böcker. DÅ kan jag gråta floder får då är det som att du är med i boken, du delar allt som händer istället för att bara sitta och titta. 

 

Hur somhelst. filmen var grym, och har ni inte sett den än så rekomenderar jag att att ni gör det. Och självklat så borde ni läsa boken. Dö bra verkligen.

 

Puss och kram, och fortsätt kämpa!