Vilken dag är det? Så är jag när jag har ledig, dagarna bara smälter ihop och jag vet inte om det är måndag eller fredag. Idag är det dock onsdag. Vad gör man på en onsdag som är så speciellt? Lill-lördag? Nah, fester och partaj är inget för mig. Jag gillar att ta det lugnt. Men jag gillar även ibland att hitta på saker.  Visst blir jag sugen på att gå på en fest då och då men jag vet också hur det kommer vara efteråt. 

 

Min ångest kan krypa sig fram när jag minst anar det. Oftast på fester och liknande när jag inte kan kontrollera saker (bad i know) men jag måste ha saker garanterade för mig. Jag kan inte vakna upp på morgonen och bara göra något. Jag måste veta två eller tre eller flera dagar innan vad jag ska göra. Om jag nu sitter i sängen och någon skriker "kom vi drar till frankrike" visst vill jag det men jag behöver en dag för att planera. Annars får jag bara panik och vet inte vad jag ska göra. Är ni också? Har någon av mina läsare panik ångest attacker och verkligen lider av ångest? Det skulle vara skönt att veta att man inte är ensam i världen. För ibland så känns det som att jag är den enda på jorden med depression och ångest. Även fast jag VET att jag inte är den enda. 

 

I alla fall idag har jag inte fått någon ångest attack, och jag kan se ljuset men jag är inte uppe vid ytan än ( inte för att jag räknar med att vara ovan ytan någon gång, men nära vore härligt), men jag har ändå haft ångest, lätt ångest dock- för en gångs skull. Hoppas att jag snart får trycket lättat från mig och att ångest vill vila en stund innan den kommer tillbaka till moi. 

 

I alla fall, jag hoppas med hela mitt hjärta att ni mår bra, för jag skulle inte vilja att detta hände till min värsta fiende. Ångest och depression är inget man vill ha, och om det är någon som har det så snälla kommentera så att vi kan prata med varandra. Ibland kan det få en att må bättre. 

 

Vi ses när vi ses, men tills dess fortsätt kämpa.