Så här på kvällskvisten sittr man ensam och man kan äntligen börja tänka efter. Hur mår jag egentligen? Vad händer just nu? och andra frågor som dyker upp. För en sak leder alltid till en annan sak. 

 

Det jag tänkte på nyss va hur mycket vi egentligen gör för andra. Många vill få bra betyg för att göra en föräldrar stolta, eller för att va den smarta  kompisgruppen. Andra försöker gå ner i vikt och kanske leder till sjukdommar på grund av kroppskomplex och samhället för att få andra att gilla en. Men vad gör vi för oss själva gentligen?

 

Jag älskar att fotografera. Men det är ingen annan i min omgivingen som förstår sig på det eller tycker m det. Därmed gör jag inte det. Men de dagar jag går ut och fotar gör mig glad. Kanske inte lycklig men glad. För en person som har depression är det en väldigt stor grej. 

 

Lycka. Vad är et egentligen? Kan man definera lycka. Många säger att lycka är när du tittar på den du älskar. Men om inte har någon man älskar. Kan man inte vara lycklig då? Jag tror på att alla kan finna lycka, men enbart om man försöker göra mer för sig själv. För om jag ska säga sanningen så tror jag att hur länge vi än lever så kommer vi alltid försöka göra någon annan glad, och vi glömmer alltid oss själva. Detta är problemet.

 

Och ska jag vara helt ärlig så tror jag ej att jag kommer kunna sluta. Jag vet inte om et är på grund av att jag va mobbad i 6 års tid och jag vill bara att någon ska sätta mig som sitt första hands val, eller om det på grund av mina kroppskomplex, eller min depression, eller min ångest. Jag vet inte vad det är som driver detta- men jag vet heller inte hur jag ska sluta.